Tänkbara tankar

I need the darkness,
the sweetness,
the sadness,
the weakness,
oh I need this.


I'm a slowly dying flower.
Frost killing hour.
The sweet turning sour and untouchable.


Man är inte misslyckad för att man ger upp, men det är faktiskt den lättare vägen att gå. Jag lyssnade just på My skin av Natalie Merchant och den tog mig tillbaka till vintern 2007. Där var jag, nedsvält på frukt och långa promenader. Någonstans längtar jag dit. Det är så lätt att finna sig i en tillvaro utan hopp, där det inte gör ont när man inte får som man vill. Där man inte ens vill något längre.

Genom min Londonresa har jag funnit livets stora värde. Jag är numer rädd för att gå hem mitt i natten, rädd för att bli våldtagen, mördad, bortförd. Det var jag inte förut! Jag tänkte att det gjorde det samma. Jag har älskat livet tidigare men aldrig uppskattat det som jag gör nu. Så jävla läskigt är det! Det finns så mycket man kan förlora! Så mycket att ta vara på. Jag vet faktiskt inte om jag är glad över att ha kommit så långt, fastän jag antar att det är givet att jag är det. Tacksam, det är ett passande ord. Jag är tacksam för att jag inte längre ligger och lyssnar på My skin och känner att jag behöver mörkret för att överleva.  

Kommentarer
Postat av: Majja

BLIR LYCKLIG

2009-07-09 @ 12:35:48
Postat av: Johanna

OH ÄLSKLING! herregud vad lycklig jag blir av att läsa detta! du anar inte, jag älskar dig och vill dela hela mitt liv med dig och din lycka! jag vill vara lycklig med dig, och vara tacksam för det vi får. puss min ros

2009-07-09 @ 19:26:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback