I do, dear Diary, I do

Jag är fri. Lisa, jag tror att det sista snöret om stenen har lossnat, den föll igår. En insikt ledde till en annan, som tog mig till ett nytt tankesätt vilket innebar en ny livssyn. Så starkt var det. 

Det är otroligt hur insikter kan påverka, hur man plötsligt står där och säger "varför har jag inte tänkt på det innan? varför har jag aldrig sett på situationen ur denna vinkel?". Man glömmer bort att det krävs 348 misslyckanden och lika många chockar för att komma dit. Att alla tårar är essentiella.

Vi såg Coco avant Chanel och jag kom på mig själv med att inte gråta. Jag minns inte när jag såg en film senast, där jag inte fällde tårar. Det var minst 7 månader sedan. Nu behöver jag inte det längre. Jag sympatiserade med karaktärerna men lät det stanna där, jag satte inte in dig och mig i huvudrollerna och sörjde vår förlust.


Stenen föll! Den bara föll!