Chocolate baby
I eftermiddags kom Maria hit för att mysa lite. När jag var inlagd på sjukhus kom hon dit för att se till mig och varje gång en sjuksköterska kom förbi frågade hon om hon kunde få en säng att sova i. Jag sa emot henne varje gång "det är gulligt men jag vill sova ensam". För jag kände så. Svaret blev "är du dum? klart jag stannar". Sedan låg jag där och plötsligt rullade tårar oväntat ner för mina kinder. Maria satte ihop två fåtöljer, sedan sov hon där. Och det var verkligen vad jag behövde. När ens vänner känner en bättre än man själv gör, det är en magisk känsla. Jag är tacksam.
Idag hade vi väldigt trevligt tills jag bökade ner mig i självömkan över min sjukskrivning och suddiga framtid varpå Maria frågade: "om du kommer på EN sak du vill JUST NU, vad är det då?" - "göra kladdkaka". Då gjorde Maria det och efter att vi ätit skulle hon hem. Hon tvingade mig även att skriva en lista över "Saker jag kan göra nu som jag aldrig har en chans att göra annars" och givetvis kändes det bättre efteråt. Vänskap, det är fina grejer det!
