Sista dragkedjan sluts
Nu har jag packat den sista väskan med mina saker från huset på Harvist Road. Detta blir sista natten jag bor här med mina saker i rummet. Imorgon ska jag och lille T till London Eye och sedan akvariumet. Han har längtat efter detta sedan i somras.
Det ska bli skönt att flytta. Skönt att inte bo på sin arbetsplats. Skönt att inte ha barn som vaknar halv sju på lördagsmorgon, och ser till att även au pairen vaknar då. Skönt att inte vara rädd för att vara i vägen.
Men det är inte bara enkelt. Jag kommer sakna att ha barnen i närheten, sakna deras hyss och gränslösa kärlek. Sakna nu-ska-jag-berätta-en-hemlighet-så-jag-stänger-dörren-stunderna man får med dem. Sakna mina klockan-åtta-promenader med Mike varje morgon, i regn, snö, sol och blåst. Sakna ljudet av hans tassar på väg in i mitt rum. Sakna även hans gränslösa kärlek.
Jag kommer fortfarande träffa familjen en gång i veckan. Men jag kommer inte gå ut med Mike, och det är så himla tråkigt. Vi har blivit bästisar under det gångna året, det blir svårt att bryta upp!
Imorgon flyttar jag. Så var live-in-au-pair-året slut!
du, det låter ändå lite tufft. på nått sätt har det vatt en trygghet med rutiner. men jag förstår verkligen längtan efter frihet, yeah! de där med barnen, och MIKE! oh sorg. du får ta s som subsis ;)
Så underbart vackert skrivet, Grodan....som en vacker höstdag med gula singlande löv. Undrar hur du har det nu...ringer dig imorgon. puss och kram