I do, dear Diary, I do

Och det är egosim som styr i en tid av ängslan.
Och det är saknad som växer på åkrarna i skåne.
Men grödorna tar sig inte igenom frostlagret.
De trycker under tills trycket blir för starkt.
Och jag spricker. Jag förväntas klara saknaden. Jag har valt den.
För jag borde vetat att det skulle bli såhär.
Är jag bara en människa?
Borde vetat att avståndet från dina läppar skulle få mina att torka ut.
Att din famns frånvaro skulle leda till fler lager kläder.
Jag borde vetat.
Jag vet bättre nu.
Men jag vet samma.
Det finns ingen förklaring.
Jag är egoist.
Pappa, är jag egoist?
Jag frågar honom för han vet svaret.
Jag frågar honom för han kommer säga nej.
Men jag saknar dig och det är sant oavsett.
Det är sant oavsett.

Var jag än går slår tårarna mot mig.
De kommer före känslan.
Och det är tomt.
Och var är jag?
Varför är du inte här?
Och varför är du inte jävla här?